På lördag, 8 oktober, har Teater Västmanlands föreställning vid namn Föreställningen premiär. Att säga att Föreställningen är en spark i baken på politikerna är fel. Den måste snarare liknas med en vänsterkrok på politikernas clownnäsor.

För att kunna ta till sig Föreställningen känns det som att publiken gynnas av att besitta två förförståelser: den ena, som inte är jätteviktig, är en någorlunda basal kunskap i Moliére. Den andra är det blåsväder som har rådit när Västerås politiker utfört en nedmontering som enligt Teaterförbundet saknar motstycke i Sverige. Flertalet arga röster har höjts inför vad som skett och det har förts hätska debatter i VLT. Det är mot denna bakgrund Föreställningen ska ses. När Madame Brûlée (Anja Racic) utbrister: "jag vet vad jag talar om. Jag har tillhört ett barnteatersällskap som ansågs så framgångsrikt av makten att de la ner det för att behålla det, som de sa" är det några sekunders extremt träffsäker kritik av stadens politiker och nerläggandet av Unga Teater Västmanland. Utan förförståelsen att dessa konstnärer har arbetat utifrån en tumultartad situation kan vissa dialoger gå över huvudet på publiken.

I den lite spretiga introduktionen av Föreställningen befinner vi oss två timmar före utsatt premiärtid. Vi i publiken har kommit till teatern för tidigt. Regissören Le Boeuf (Tomas Tjerneld) är den första som uppmärksammar oss. Professionell som Le Boeuf är hanterar han situationen med att förklara att det är vi i publiken som är teaterns essens, utan oss - ingen teater. Så småningom dyker fler karaktärer upp på scenen, alla mer eller mindre upprörda över att publiken redan är på plats. Som jag nämnde tidigare är introduktionen lite spretig, vilket antagligen beror på att det introduceras så många spännande karaktärer. Karaktärsgalleriet är brett men samtidigt djupt. Iochmed att vi får se karaktärerna innan kostym och peruk har hunnit komma på, får vi inblick i deras egna åsikter om vad som är god teater. Ibland brister det för någon under den dialog som måste vara väldigt psykiskt påfrestande att behöva handskas med bakom kulisserna. Madame de Brie (Bodil Malmberg) summerar frustrationen väldigt bra när hon proklamerar att "vi håller på att förvandlas till människor som vet priset på allt, men inte värdet av något".

För mig börjar föreställningen på allvar när Monsieur Fondue (Jamil Drissi) förklarar hur teater ska göras folklig genom att införa pruttljud på de mest opassande ställen. Fondue blandar pruttar, fantastisk (nåja) akrobatik och reciterar Hamlet för att nå fram med sin poäng. Det hela är löjligt. Och väldigt träffande. Genom att kråla runt och släppa luft sätter Jamal Drissis karaktär fingret på det absurda i att skapa "folklig teater". Ett sådant vagt begrepp känns ofta både fördummande av publiken samtidigt som det lyckas med att betyda i princip ingenting. Det är sådana här stunder som återkommer i Föreställningen, kanske inte med pruttar, men med en träffande humor som talar allvar.

Att sammanfatta Föreställningen är inte jättelätt, för hur summeras en föreställning som är anknuten till verkligheten, en backstage som pågår på scenen, och en föreställning i föreställningen? Kritiken som framförs, oftast riktad mot den fiktiva regissören Le Boeuf, är träffande och de subtila (och ibland väldigt tydliga) referenser och metaforer som används agerar utlopp för en ensemble som måste få ut sin vrede gentemot det etablissemang som de anser har behandlat dem illa. De gör detta med en träffsäker humor och det var länge sedan jag blev så illa berörd som när det uppstår samförståndsanda mellan läkarna i Föreställningen.

Utöver den allvarstyngda humor som Föreställningen besitter är det främst Andreas Kullbergs musikaliska arrangemang som berör, förför och upprör mig. Kullbergs arrangemang är hänförande och ackomponjerad av Anders Larsson och Fredrik Myhr bygger han ett musikaliskt rum som förstärker och lyfter allt som pågår på scenen. Cicilia Sedvalls stumma karaktär, som är en metafor för kulturlivet, talar endast genom Kullbergs musik. Aldrig förr har någon talat så vackert.

Missa inte.

Skrivet av Anton K. Andersson. Bilder från Teater Västmanlands pressarkiv.

För tider och bokning av biljetter, se Teater Västmanlands hemsida.